Här, i Tystnaden, är himlen mycket närmare. Som ett rundat mjukt lock sluter den sig runt stillheten och stänger buller och brus utanför. Här, innanför locket, lyser stjärnorna och månen mycket starkare. Det känns nästan som att jag kan röra vid dem, bara genom att sträcka upp armen.
Imorgon ska Amanda och mamma åka iväg på rengärde, för att se om vi har några renar på villovägar. Pappa och jag stannar hemma. Vår uppgift är att mata dem som finns i byn. Hoppas att det inte kommer någon med stora horn, då brukar jag bli lite ängslig. Renarna jagar alltid den som bär på fodret och jag erkänner, lite skrämmande är det.
Jag ska satsa på att vara tuff och modig imorgon. Vi får se hur det går med den saken. Spännande blir det också att få se pappa i huvudrollen. Trots ålder och sjukdom, sviter efter hjärninfarkter, är det han som kan sysslan bäst av oss två. Jag tror att det kommer att göra honom gott, att få vara den som bäst känner till hur något ska göras. Han behöver det.
Sportlovet har börjat.
alla behöver utimellan få vara den som kan…å ibland är d skönt att få vara ny å försöka lära sig…omväxling förnöjer! njut av dagen…
Att vara gammal och inte längre minnas, inte kunna göra allt som man tidigare gjort, då logiken inte längre fungerar – då behöver man det extra mycket, tror jag. Det gick bra för oss. Läs nästa blogginlägg så får du veta.