Konsten att se upptagen ut

Jag har gått i mål, flera dagar innan snöret dras. Nu smyger jag mest omkring och försöker se upptagen ut. Tänk om någon skulle se att jag inte har något att göra, att mina arbetsuppgifter för den här terminen är slut. Visst, jag har en del schemajobb kvar, men de uppgifterna kan jag inte börja med innan tjänstefördelningen för nästa läsår är klar. Så istället leker jag Fantomen på skolorna. Från denna eftermiddag är det så.

Kollegorna rättar, bedömer och sätter betyg – jag rensar mitt personalfack och hittar en ledighetsansökan från min förra klass, som tog studenten för ett år sedan. Välbehövlig städning med andra ord.

Kollegorna diskuterar betygssättning – jag röjer på mitt arbetsbord.

Kollegorna samlar ihop inlämnade läromedel – jag inser att dagen inte ännu är slut så jag tömmer pärmar och arkiverar prov.

Kollegorna tar kafferast – jag dammtorkar – bara för att visa att jag ännu har vettiga läraruppgifter och inte hinner ta rast.

Jag vågar mig på att viska: ”Jag har inget annat att göra”. Någon håller tillbaka en plötslig impuls som innehåller ett visst mått våldsamhet. Jag skyndar mig att flytta fokus till mina älsklingsvantar som alldeles oväntat dyker upp. Under diverse pappersluntor finns de. Å-hå, vem hade väl kunnat tro att de låg där? Det funkar. Kollegan gläds med mig istället.

Min bordsgranne börjar morra och tittar menande på sina högar, en del av dem står på golvet, eftersom arbetsbordet och hyllorna inte räcker till. ”Jamen, jag jobbar ju på fem olika enheter runt om i kommunen”, försöker jag. Morrandet övergår i verbala utfall och jag känner plötsligt att det är läge för kafferast ändå.

Jag har få elever, men byter ofta arbetsplats, tänker jag och genast känns det bättre – men bara en liten stund. Innerst inne vet jag – jag har ett fåtal elever som själva har valt mitt ämne – av egen fri vilja. Jag har det mycket förspänt och bra. Dessutom går det mycket fortare att rätta arbeten på tyska än på svenska. Mängden blir en annan. Dessutom har jag riktigt fina kollegor, så morrandet var hjärtligt.

För första gången på mycket länge sätter jag mig ner, alldeles tyst och stilla, vid mitt arbetsbord och mediterar en stund innan jag går hem. En helg i naturen har gjort underverk, kanske har ”avhållsamheten” från internet också påverkat.

Jag lämnade ett par arbetsuppgifter till morgondagen – leta efter interaktiva, webbaserade läromedel som inte bara innehåller glosor. Då kan jag se upptagen ut imorgon också. Det gäller att vara kreativ