Ordlusta » Kåserier

En bräcklig värld

Siv-Britt — Tue, 29 Jan 2013 21:11:07 +0000

Det är en bräcklig värld vi lever i,
där många kämpar för att duga.
Som blodtörstiga vampyrer,
som kicksuktande narkomaner,
på jakt efter drogen som stillar begär,
läser vi de upplyftande citaten.
Vilken tur att facebook finns!

Är du nöjd med dig själv, sådan du är,
akta dig noga!
Ty det ligger i tiden, det tas för givet,
du skall icke duga!

Göm din självbild, bakom otillräcklighet,
skenbar och skir.
Ty det ligger i tiden, det förväntas av dig;
så skall ock du duga!

Konsten att se upptagen ut

Siv-Britt — Mon, 11 Jun 2012 20:01:09 +0000

Jag har gått i mål, flera dagar innan snöret dras. Nu smyger jag mest omkring och försöker se upptagen ut. Tänk om någon skulle se att jag inte har något att göra, att mina arbetsuppgifter för den här terminen är slut. Visst, jag har en del schemajobb kvar, men de uppgifterna kan jag inte börja med innan tjänstefördelningen för nästa läsår är klar. Så istället leker jag Fantomen på skolorna. Från denna eftermiddag är det så.

Kollegorna rättar, bedömer och sätter betyg – jag rensar mitt personalfack och hittar en ledighetsansökan från min förra klass, som tog studenten för ett år sedan. Välbehövlig städning med andra ord.

Kollegorna diskuterar betygssättning – jag röjer på mitt arbetsbord.

Kollegorna samlar ihop inlämnade läromedel – jag inser att dagen inte ännu är slut så jag tömmer pärmar och arkiverar prov.

Kollegorna tar kafferast – jag dammtorkar – bara för att visa att jag ännu har vettiga läraruppgifter och inte hinner ta rast.

Jag vågar mig på att viska: ”Jag har inget annat att göra”. Någon håller tillbaka en plötslig impuls som innehåller ett visst mått våldsamhet. Jag skyndar mig att flytta fokus till mina älsklingsvantar som alldeles oväntat dyker upp. Under diverse pappersluntor finns de. Å-hå, vem hade väl kunnat tro att de låg där? Det funkar. Kollegan gläds med mig istället.

Min bordsgranne börjar morra och tittar menande på sina högar, en del av dem står på golvet, eftersom arbetsbordet och hyllorna inte räcker till. ”Jamen, jag jobbar ju på fem olika enheter runt om i kommunen”, försöker jag. Morrandet övergår i verbala utfall och jag känner plötsligt att det är läge för kafferast ändå.

Jag har få elever, men byter ofta arbetsplats, tänker jag och genast känns det bättre – men bara en liten stund. Innerst inne vet jag – jag har ett fåtal elever som själva har valt mitt ämne – av egen fri vilja. Jag har det mycket förspänt och bra. Dessutom går det mycket fortare att rätta arbeten på tyska än på svenska. Mängden blir en annan. Dessutom har jag riktigt fina kollegor, så morrandet var hjärtligt.

För första gången på mycket länge sätter jag mig ner, alldeles tyst och stilla, vid mitt arbetsbord och mediterar en stund innan jag går hem. En helg i naturen har gjort underverk, kanske har ”avhållsamheten” från internet också påverkat.

Jag lämnade ett par arbetsuppgifter till morgondagen – leta efter interaktiva, webbaserade läromedel som inte bara innehåller glosor. Då kan jag se upptagen ut imorgon också. Det gäller att vara kreativ

Sockrar fredagen genom att bejaka mina manliga lustar

Siv-Britt — Fri, 11 Nov 2011 20:12:48 +0000

Denna vecka har bjudit på en del oväntade överraskningar. Det hela började i måndags vid tretiden på eftermiddagen, då det blev klart att Amanda, min dotter, helt plötsligt, mitt i terminen, kom in på frisörutbildningen. Detta skulle firas och när jag traskade hemåt vid femsnåret fick jag veta att min syster var på väg och att det skulle bli trerätters middag hemma på Matarengivägen. Kvällen var helt hysterisk, jag hade limit på ett arbete, syster på besök, skulle hjälpa en dotter att välja bort en massa ämnen för att inte dräpa sig, då hon redan på tisdagen skulle byta program. Därutöver hade jag lite rättning till skolan. Nå, förutom allt som skulle hinnas med, var det en fin kväll, som fick bli nivåsättande för de kulinariska och sötsugna lustar som kom att följa återstoden av veckan. Jag behöver nog inte säga mer än – mycket jobb, en stark vilja att få vissa saker på jobbet att fungera bättre, hungriga magar och kanske, kanske lite tröst i mörkret – slutar gärna med god mat och något sött ovanpå det.

Andra överraskningar var mindre angenäma, som att jag helt plötsligt hade slarvat bort elevarbeten i en av mina klasser. Jag tog hem några skrivhäften en dag och sedan…..var de bara försvunna. Ikväll fick jag SMS av en elev som gärna ville ha sitt häfte i helgen för att kunna plugga till ett prov vi snart ska ha. Jag hade letat hemma och på flera av mina arbetsplatser, men ikväll när jag började om här hemma och kastade ett öga på en hög andra häften, såg jag dem. Jag hade gett dem nya häften – i en annan färg och hade hela tiden trott att de häftena tillhörde en annan klass.

Till mitt företag har det kommit en del nya inbjudningar och det har känts bra. Synd bara att jag är lite trött och långsam i tanken just nu. Då får man istället sätta sin tilltro till turen och den har löst det för mig imorgon, då jag ska vara med på en tjejkväll för kvinnliga företagare här i Övertorneå. Jag hade inte tänkt på att boka ett bord, där jag kan stå och sälja min bok och visa upp mina tjänster. Någon hade precis gjort en avbokning, då jag, sent omsider, hörde mig för. Mitt ödmjukaste tack!

I eftermiddags blev det frisörbesök, med mycket humor, en stor del av den under bältet. Det var som en kurs i frigörande skratt för en trött skolfröken. Samtidigt blev jag ordentligt ompysslad och frisören fick fritt använda sin skapandelusta, då hon gick lös på mitt hår. Jag blev riktigt nöjd.

Utskrattad, urtvättad och tillklippt kom jag hem och hade redan hunnit slappna av efter veckans slit. Då blev jag social och lite sugen på krogliv, men här är utbudet inte så stort. Dessutom kände jag mig trött och efter en liten stund sötsugen. Jag fantiserade om en gräddig bakelse och till slut segrade lustan över tröttheten och beslutsamt rattade jag Volvia mot ICA. Bakelse, var det ja….. Det fanns ingen Däremot hade de massor med prinsesstårtor inför Fars dag. Då kom jag på det – jag har ju varit både mamma och pappa. Saken var klar. Resolut greppade jag en kartong tårta och skyndade mig att betala, så jag inte skulle ångra mig. Är ensam i helgen och planerar inte direkt att trycka i mig hela tårtan själv, men lite måste man få sockra fredagen och kan man dessutom skylla på sina manliga sidor, känns det ännu bättre, tänker jag och tar en rejäl klunk whisky. Nej, inte riktigt, Malibu var det visst.

Sedan fantiserar jag lite om Mollgan – ikväll är det helt rätt att tänka på sex – jag sockrar ju bara mina manliga lustar. Ibland är det skönt att ha något att skylla på. Ha en fortsatt fin kväll!
Bilden kommer härifrån

A little bit more